.
Jag trodde de här kvällarna vart borta, de här stunderna. Det bara slår mig rakt i ansiktet varje gång, som en jävlar käftsmäll. Och jag vet egentligen inte varför. Varför jag mår såhär gång på gång! Det konstiga är att det oftast bara är 3 tårar som trillar innan klumpen å ångesten är borta...
Musik, sorgsen musik i lurarna, alltid vid dessa tillfällen. Jag borde gå och prata med någon, men det är så jäävlar svårt, svårt å gråta inför någon.
