juuliana

Ja då vart det över, den bästa dagen i mitt liv. Det vart över så fort, jag har itne riktigt fattat att jag inte ska tillbaka till skolan igen, inte EC iaf. Det är både med glädje och sorg jag lämnar skolan. I skrivandes stund rinner tårarna nerför mina kinder som aldrig förr. Fast det är både gjädjetårar & sorgtårar, doch med sorg. Jag kommer sakna vissa sjukt mkt. Och det kunde inte annat än hugga till i hjärtat när vår allas älskade Tippen var den första att gråta på avslutningen idag. Det vart nog först då som jag insåg att det verkligen är slut nu.

Under dessa 3 åren har vi hunnit med massor, både skratt gråt & ilska. Tex när Tippen + några fler jagade varandra genom korridorerna och Tippen öppnade branddörren så hela huset började tjuta. Satan vad skäll de fick av Christina. Hahaha eller när några grabbar slogs i hissen & Christina kom på dem, en rejäl avhyvling där också.
Ja det som jag inte kommer sakna det är faktiskt Christina (rektorn), nej fyfan vad skönt det ska bli å slippa henne. Ingen mera skräck.

Jag bara bablar på, men det är så otroligt många känslor i kroppen just för tillfället och det är skönt att få ur sig lite. Men det finns en sak jag ångrar under mina 3 år på skolan och det vart nu idag på skolavslutningen. Jag stormade ut ur Tomas rum förbannad & sa inget jag skulle velat. Det vart kanske sista gången jag såg honom & då vart jag inte alls trevligt. Inget avsked som jag ville ha.

Avslutar med en bild.