juuliana

Såhär in på natten, när ensamheten känns vid, det är alldeles tyst och lugnt i huset. Alla andra sover, utom jag som trilskas med min tankar och känslor. Som så många gånger förr. Hue många gånger jag än försökt att sätta ord på mina tankar och känslor så misslyckas jag. Jag tror att jag inte vill lyckas. Då förstör jag bara. 

Det vi inte kan uttrycka utåt,
rikta mot andra,
vänder vi mot oss själva istället .