juuliana

Fan, jag är helt slut! Har en hektiskt men rolig helg framför mig så det är nog bäst att jag går och lägger mig.
Godnatt!

Shiiiit, mina läppar brinner upp! Skinnet trillar typ av, som friktionssår. Ni vet när man glider och översta lagret av huden skrapas upp. Så känns det, AJAJAJAJ SOM FAN!  :(

Efter att ha pratat med mina vänner om känslan i magen så är jag lite mer positiv till känslan. Det känns bra, ännu så länge. Det kan ändras snabbt. Men just nu känns det bra och jag är nyfiken på om det bara var en känsla som infann sig just då, för att aldrig mera komma tillbaka. Vi får helt enkelt se.

Jag börjar dessutom bli allt mer sugen på en flytt till Kristianstad, ska ner och söka lite jobb och bostad så får vi se. Jag gillar staden väldigt mycket iaf, har alltid gjort. Känner mig hemma där.

Jobb imorrn & efter det en trip till IKEA, troligtvis. Innan jobbet ska jag dessutom göra en lite pirrig sak, ihh!
Godnatt gott folk! Får se om jag kan sova nu men tanke på att jag sovit heeela dagen. Jaja, jag gör ett försök. Tjing!

Ja det har jag då inte varit idag, produktiv alltså, hhar legat i sängen heeeela dagen. Var nere och hämtade datorn och en skål flingor vid 12 tiden och nyss vart jag nere och åt 1 pannkaka. DET är vad jag har åstakommit. Suck. Bara sovit och sovit, och nu när jag väl vill stiga upp ur sängen och göra något så är det ingen som vill hänga på. Trist.
Hej!

Igår, helt oväntat, kände jag en känsla jag inte kännt på väldigt länge. En känsla av lycka, fjärliar i magen. Jag hade nästan glömt bort hur det kändes, men gud så underbat det var. Dock vet jag inte riktigt hur jag ställer mig till att jag fick den känslan i magen just då. Inatt, som följd av känslan, har jag drömt drömmar, om det här. Jag måste vara helt i obalans, ena dagen känner jag det, andra dagen något annat. Jag vet inte vad jag vill eller vart ja gär påväg i mitt liv, iaf den närmaste tiden. Jag söker ständigt något nytt, ändrar mig fram och tillbaka. Jag har snart sökt jobb över hela Sverige + lite utanför. Jag hoppas att om jag får ett erbjudande att jag känner i magen att det är rätt, och om det inte känns rätt att jag vågar tacka nej och vänta på nästa erbjudande istället för att förhasta mig.

Min blogg nu för tiden innehåller bara massa ordsvammel, känslor och tankar hos mig, som troligtvis ingen annan förstår. Men det är något jag vill ha ur mig, bloggen är lite som min psykolog, min terapi.. Snälla låt mig ha det så.

Klockan har passerat 02.00 och jag sitter fortfarande uppe. Kan inte sova. Vill inte sova. Vågar inte sova. Jag har en konstig känsla i magen, en klump i magen. Jag vet inte riktigt varför men den växer hela tiden. Jag vill gråta, jag vill inte gråta, jag kan inte gråta, tror jag. Jag vill ha bort klumpen, eller iaf veta varför jag har denna obehagliga ovälkommna klump. Jag är rädd att falla tillbaka i samma mönster som för länge sen, det känns länge sen, en helt annan tid. Nu kommer tårarna, varför? Jag har accepterat att jag gråter ibland, även inför människor, men inte när jag inte vet varför de kommer. Det har varit alldeles för måga tårar på sistonde. Kanske tar jag igen för alla de åren det aldrig kom några tårar, kanske inte. Tårarna tog slut, jag vill att det ska komma mera. Med musik i öronen hoppas jag att det ska falla några till. För när tårarna faller känns det skönt, men samtidigt så smärtsamt. Kom tårar, kom!


Jag vill att du ska säga att allt kommer bli bra, att det bara är jag som innbillar mig.

Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, eller ja den närmsta tiden iaf, jag blir helt galen när jag tänker på det. Det finns så många alternativ, men samtidigt väldigt få. Jag vill bort här ifrån, ut i världen och upptäcka saker, träffa nytt folk, fortsätta i mina fotspår helt enkelt. Men jag behöver ett break, det tar på krafterna att börja om på nytt hela tiden. Speciellt när man inte har stöd från nära och kära. Jag kommer snart smittas så jag också bli en lika bitter och negativ person, det smittar faktiskt av på min vardag väldigt mycket. Mer än jag tror. Det skulle faktiskt vara himla bra & enkel om någon sa vad jag skulle göra  en tid framöver. Fast ganska tråkigt. Ja jag vet inte vad jag vill iaf, vilket är himla jobbigt. Jag velar fram och tillbaka hela tiden och hittar ständigt nya idéer.


........

Tårar... Jag vet inte hur jag ska göra, jag vet inte vad jag ska göra. Tårar, som visar känslor jag inte visste hade. Jag hatar tårar.

Amanda ska också med ikväll, ännu bättre ju. Jag gillar mina vänner! <3

Jag längtar till nästa vecka, som blir en jobbvecka, vilket jag tycker om väldigt mycket!

Ska bort till Sailet en runda ikväll och kolla läget med min fina Pernilla, käka lite och få lite festivalkänsla som alltid är så härlig. SÅ väntar mest på att klockan ska bli lite mer så jag kan hoppa in i duschen och börjar göra mig iordning, ticka lite fortare! Haha.

Hej"

Jag försöker, jag gör faktiskt de. Kan du inte se det, för en gångs skull?

Tankar, men inga ord. Det är fortfarande helt kaos i min hjärna, får ingen rätsida på någonting. Så kaotiskt att jag inte får ner det till ord, vilket är riktigt frustrerande. De vill verkligen ut, det brukar kännas så mycket bättre då. Jag vill bara gå ut och gömma mig under en sten tills allt är bra. Allt käns så hopplöst just nu. Det funkar inte, det här. Jag kan inte vara kvar här, inte som det är just nu. Jag behöver hitta ett jobb som tar upp all min tid, ALL! Så jag slipper tänka på allt det här, så jag inte har tid att tänka på det här. Ge mig någon? Tack!

Ja här sitter (halvligger) jag mitt i natten ännu en gång, som så många gånger förr. & kan inte sova då jag har alldeles för mycket tankar i huvudet. Har man väl börjat fundera är det kört, vilket det är 24 timmar om dygnet nu för tiden, jag gillar inte riktigt det. Jag hade behövt fly, som så många gånger förr, men jag kan inte. Det är ganska bra faktiskt, man kan inte fly från problem hela livet, även om jag gärna hade velat. Jag skulle behöva en spåkula att se framtiden i, som en nära vän till mig sa tidigare ikväll, det hade ju varit kanon! Men kanske lite tråkigt. Blaaa, nu babblar jag om ingeting, nu börjar texten bli otydlig, eller ja, för mig också, det är nog dags att avsluta detta inlägget. Hej!

Jag hann bli blod innan jag lämnade LUX ;D

Nu har jag gjort misstaget att igen inte skriva av mig när känslorna är där, utan att jag ska försöka göra det flera dagar senare. Misstag för mig själv då jag vill ha ut all skit men nog tur ändå. Kan vara alltför privata saker som hamnar här då.

Nu vet jag inte vad jag ska skriva, då jag känner att händelsen i söndags behöver ett avslut, alltså skrivas ner så jag får ur mig allt, men det går inte. Känslorna är för gamla? kan man säga så, det är typ så det känns.

Min hjärna är helt fucked up efter allt som har hänt sista tiden. Jag tror att jag behöver ett avlsut, liksom final. Jag tror att jag har ett sätt att avsluta denna perioden, men ändå komma ihåg den. Jag hoppas jag ska skrida min önskan i verket snarare än väntat. Jag hoppas, kanske tillochmed en nära vän till mig kan vara med mig samtidigt och få ett avslut hon också, ett annat då förståss. Det hade betytt mycket och hade varit en fin grej att göra tillsammans. Det tål att tänkas på!

"dont put out the glow."