juuliana

Klockan har passerat 02.00 och jag sitter fortfarande uppe. Kan inte sova. Vill inte sova. Vågar inte sova. Jag har en konstig känsla i magen, en klump i magen. Jag vet inte riktigt varför men den växer hela tiden. Jag vill gråta, jag vill inte gråta, jag kan inte gråta, tror jag. Jag vill ha bort klumpen, eller iaf veta varför jag har denna obehagliga ovälkommna klump. Jag är rädd att falla tillbaka i samma mönster som för länge sen, det känns länge sen, en helt annan tid. Nu kommer tårarna, varför? Jag har accepterat att jag gråter ibland, även inför människor, men inte när jag inte vet varför de kommer. Det har varit alldeles för måga tårar på sistonde. Kanske tar jag igen för alla de åren det aldrig kom några tårar, kanske inte. Tårarna tog slut, jag vill att det ska komma mera. Med musik i öronen hoppas jag att det ska falla några till. För när tårarna faller känns det skönt, men samtidigt så smärtsamt. Kom tårar, kom!


Jag vill att du ska säga att allt kommer bli bra, att det bara är jag som innbillar mig.