juuliana

Jag har inte skrivit sedan precis innan jag lämnade Branäs. Tanken vart att jag skulle försöka sammanfatta Branästiden med bilden och minnen men det har helt enkelt inte varit tid och ork till det. Och nu är det sista kvällen innan jag åker upp till Vimmerby så nu är det försent.

Inför flytten till Vimmerby och jobbet på ALV är jag hur taggad som helst. MEN samtidigt känner jag känslor som säger STOPP och bara vill blåsa av allting. Men det vet jag att jag inte kan göra och att jag skulle ångra mig om jag gjorde. Men jag väljer alltid helt fel tillfällen. Det är någonting som har växt inom mig den senaste 1.5 veckan som inte får växa nu. Det är helt omöjligt, från båda håll. Det är inte äkta känslor men jag har allt en liten crusch. Det är nog nyttigt att ha det ibland. Men det känns lite surt att aldrig få veta om det hade kunnat växa till något större. Det gör ont å veta att vi kanske aldrig kommer träffas igen, någonsin.

Jag är allt en bra komplicerad människa. Jag lär mig aldrig, det är fan konstigt! Varför ska jag ha en sådan hård fasad utåt hela tiden. Inga undantag. Jag hade väl kunnat mjuka upp den lite iaf. Jag ska bannemig försöka göra det.

Massa text och känslor som vart skönt å få ur sig. Att ingen av er där ute kommer fatta ett ord gör inte ett dugg. Det är knappt så att jag själv förstår denna karusell av ord.

Vi hörs när jag igen när jag befinner mig i mitt nya hem (och när jag har fixat med internet) gott folk. Ha en bra fredagskväll!