juuliana

Snart är det fredag,  vilket innebär helg, vilket innebär att jag inte behöver vara hemma så mycket. Snart är denna helvetsvecka över, äntligen!

Nästa vecka jobbar jag visst 6 dagar, dock inte heldagar så det funkar alldeles utmärkt. Massor av tid å träna, me like alot! Förövrigt kommer jag nog ha ganska svårt å gå imorrn/lördag efter dagens spinningspass och gårdagens benträning, men hey, det är precis det jag vill!

Take me for a ride
Oh baby, take me high
Let me make you rise
Make it last all night

- Är du sjuk eller?

Jag vet inte vad jag har gjort för fel, eller vad jag gör för fel. Men en sak är säker, Du får mig å må skit. Jag får en stor fet klump i magen så fort Du börjar. Jag har aldrig innan tagit åt mig så mycket av det Du sagt, det har inte påverkat mig förut, men nu tar det så jävlar hårt. Tårarna strilar nerför kinderna en en gång, på grund av just Dig. Jag känner att inget jag gör räcker till, hur hårt jag än jobbar så duger inget. Det känns som Du inte är stolt över någonting jag har gjort i mitt liv. Jag kan inte sätta ord på hur det känns, vad jag tänker eller känner. Men det är inte något jag gillar, jag hatar att känna såhär. Jag hatar att du får mig att känna såhär. Jag hatar att du får mig och gråta.

Jag hatar!

Det här med att uppdatera bloggen regelbundet skiter jag i. Jag kommer skriva när jag känner för det, ibland kanske det är flera inlägg om dagen flera dagar i rad, ibland inte ett enda inlägg på över en vecka. Det får vara så tycker jag. Jag skriver endast här i bloggen för att skriva av mig tankar, som ändå ingen förstår.

Jaja, vin, smörgårstårta & lite Rasmus, fulländat!!

Tjing!

Fan, jag är helt slut! Har en hektiskt men rolig helg framför mig så det är nog bäst att jag går och lägger mig.
Godnatt!

Shiiiit, mina läppar brinner upp! Skinnet trillar typ av, som friktionssår. Ni vet när man glider och översta lagret av huden skrapas upp. Så känns det, AJAJAJAJ SOM FAN!  :(

Efter att ha pratat med mina vänner om känslan i magen så är jag lite mer positiv till känslan. Det känns bra, ännu så länge. Det kan ändras snabbt. Men just nu känns det bra och jag är nyfiken på om det bara var en känsla som infann sig just då, för att aldrig mera komma tillbaka. Vi får helt enkelt se.

Jag börjar dessutom bli allt mer sugen på en flytt till Kristianstad, ska ner och söka lite jobb och bostad så får vi se. Jag gillar staden väldigt mycket iaf, har alltid gjort. Känner mig hemma där.

Jobb imorrn & efter det en trip till IKEA, troligtvis. Innan jobbet ska jag dessutom göra en lite pirrig sak, ihh!
Godnatt gott folk! Får se om jag kan sova nu men tanke på att jag sovit heeela dagen. Jaja, jag gör ett försök. Tjing!

Ja det har jag då inte varit idag, produktiv alltså, hhar legat i sängen heeeela dagen. Var nere och hämtade datorn och en skål flingor vid 12 tiden och nyss vart jag nere och åt 1 pannkaka. DET är vad jag har åstakommit. Suck. Bara sovit och sovit, och nu när jag väl vill stiga upp ur sängen och göra något så är det ingen som vill hänga på. Trist.
Hej!

Igår, helt oväntat, kände jag en känsla jag inte kännt på väldigt länge. En känsla av lycka, fjärliar i magen. Jag hade nästan glömt bort hur det kändes, men gud så underbat det var. Dock vet jag inte riktigt hur jag ställer mig till att jag fick den känslan i magen just då. Inatt, som följd av känslan, har jag drömt drömmar, om det här. Jag måste vara helt i obalans, ena dagen känner jag det, andra dagen något annat. Jag vet inte vad jag vill eller vart ja gär påväg i mitt liv, iaf den närmaste tiden. Jag söker ständigt något nytt, ändrar mig fram och tillbaka. Jag har snart sökt jobb över hela Sverige + lite utanför. Jag hoppas att om jag får ett erbjudande att jag känner i magen att det är rätt, och om det inte känns rätt att jag vågar tacka nej och vänta på nästa erbjudande istället för att förhasta mig.

Min blogg nu för tiden innehåller bara massa ordsvammel, känslor och tankar hos mig, som troligtvis ingen annan förstår. Men det är något jag vill ha ur mig, bloggen är lite som min psykolog, min terapi.. Snälla låt mig ha det så.

Klockan har passerat 02.00 och jag sitter fortfarande uppe. Kan inte sova. Vill inte sova. Vågar inte sova. Jag har en konstig känsla i magen, en klump i magen. Jag vet inte riktigt varför men den växer hela tiden. Jag vill gråta, jag vill inte gråta, jag kan inte gråta, tror jag. Jag vill ha bort klumpen, eller iaf veta varför jag har denna obehagliga ovälkommna klump. Jag är rädd att falla tillbaka i samma mönster som för länge sen, det känns länge sen, en helt annan tid. Nu kommer tårarna, varför? Jag har accepterat att jag gråter ibland, även inför människor, men inte när jag inte vet varför de kommer. Det har varit alldeles för måga tårar på sistonde. Kanske tar jag igen för alla de åren det aldrig kom några tårar, kanske inte. Tårarna tog slut, jag vill att det ska komma mera. Med musik i öronen hoppas jag att det ska falla några till. För när tårarna faller känns det skönt, men samtidigt så smärtsamt. Kom tårar, kom!


Jag vill att du ska säga att allt kommer bli bra, att det bara är jag som innbillar mig.

Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, eller ja den närmsta tiden iaf, jag blir helt galen när jag tänker på det. Det finns så många alternativ, men samtidigt väldigt få. Jag vill bort här ifrån, ut i världen och upptäcka saker, träffa nytt folk, fortsätta i mina fotspår helt enkelt. Men jag behöver ett break, det tar på krafterna att börja om på nytt hela tiden. Speciellt när man inte har stöd från nära och kära. Jag kommer snart smittas så jag också bli en lika bitter och negativ person, det smittar faktiskt av på min vardag väldigt mycket. Mer än jag tror. Det skulle faktiskt vara himla bra & enkel om någon sa vad jag skulle göra  en tid framöver. Fast ganska tråkigt. Ja jag vet inte vad jag vill iaf, vilket är himla jobbigt. Jag velar fram och tillbaka hela tiden och hittar ständigt nya idéer.


........

Tårar... Jag vet inte hur jag ska göra, jag vet inte vad jag ska göra. Tårar, som visar känslor jag inte visste hade. Jag hatar tårar.